1 år sedan


Idag är det ett år sedan som jag och Daniel gjorde slut (eller ja, ett år sedan vi tog uppehåll).
Då kändes det som om jorden gått under. Jag var otroligt ledsen och fundersam.
Jag funderade ut alla möjliga orsaker till varför det egentligen tog slut. Men innerst inne visste jag nog att det var på gång. 4 år var vi tillsammans, och idag är jag förvånad över att vi var tillsammans så länge.

Idag vet jag orsaken till varför det tog slut mellan oss, vi var på tok för olika varandra. Vi bodde på samma adress, men våra liv var på två helt olika ställen. Vi hade i stort sett inga gemensamma vänner, inga gemensamma intressen och inte samma mål och framtidsplaner. Dessutom bråkade vi alldeles för mycket, vi kunde bråka om att det stod ett glas på soffbordet som inte skulle stå där. Till råga på allt så var vi mest som vänner.

Men jag ångrar absolut ingenting, vi lärde oss nog båda två otroligt mycket. Idag är jag kanonglad att vi gjorde slut, för innerst inne visste jag att det fanns någon annan som passade mig mycket bättre. Det tog inte lång tid innan jag träffade Micke efter mitt och Daniels uppbrott, kanske tyckte många att det gick för fort. Men å andra sidan så är det mitt liv, och det kunde inte känts mer rätt. Micke har jag känt i 10 års tid och innerst inne har vi alltid haft ett extra öga för varann, men jag är väldigt glad att vi inte blev ihop då som naiva 17 åringar. Det händer otroligt mycket i ens liv mellan 18-25.

Jag och Micke har ett helt annat förhållande än vad jag och Daniel hade, vi har en helt annan respekt för varann och ett helt annat liv tillsammans - med många gemensamma vänner, inga bråk, liknande intressen och en helt annan förståelse för varandra.

Idag är jag och Daniel vänner, vi pratar med varandra ibland och är glada för varandras nya liv. Han har också en ny tjej som han snart ska flytta ihop med, precis som jag och Micke ska göra. Anledningen till att vi fortfarande kan vara vänner är nog för att vi den sista tiden bara var vänner.

Jag antar att det är såhär det ska kännas när det känns riktigt, riktigt rätt.



Vi på stranden i Grekland

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0