nufflan

Det sägs att svåra saker i livet gör att man går ut ur det svåra starkare än någonsin.
Att man lär sig något, utvecklas, går vidare och rannsakar sig själv.
Och allt detta med Daniel har verkligen fått mig att bli starkare. Jag är fortfarande ledsen ibland, men jag känner även att jag har blivit starkare av detta. Jag har lärt mig att aldrig ta något för givet & inte planera allting i livet i förväg. Hädanefter ska jag ta en dag i taget, ta hand om mig själv och se vad tiden har att utvisa.

Jag har alltid tyckt att jag själv är ganska stark, det finns inte mycket som bryter ner mig. Jag litar & tror på mig själv och vill någon person inte vara med mig så är det den personens förlust. Alla kan inte älska alla, och så måste det få vara.

Jag älskar fortfarande Daniel, och han älskar mig. Det kommer vi alltid att göra tror jag. Men ju fortare vi båda inser att det är slut - desto bättre är det. Ingen mår bra av att älta det som varit. Jag ser på våra 4 år tillsammans med glädje och kommer alltid att minnas honom som min första stora kärlek.

(oj vilket flummigt inlägg)

Nu ska jag plugga, see ya later!