Lucka nr. 4: Min kärlek
Under lucka nr 4 hittar vi Min kärlek.
Vet inte hur jag ska tolka denna mening, som jag själv knåpat ihop. Men jag väljer att skriva om mitt kärleksliv.
Jag är ju tillsammans med Micke, sen snart ett år tillbaka. Vi har känt varandra i ungefär 10 år.
De första 5 åren av vår relation bestod av att vi var väldigt bra kompisar. Micke var även kär i mig i några utav dessa åren, men det blev aldrig vi. Även om det fanns tillfällen då det var nära.
Vi var alltid de som myste med varandra när vi träffades i kompisgänget och såg på film, och vi umgicks väldigt mycket med varandra. Jag har minnen av hur vi satt och pratade i telefon i flera timmar på kvällarna om allt och ingenting. Våra kompisar, föräldrar och andra nära trodde alltid att vi skulle bli ihop och tyckte att vi passade för varann perfekt. Tror nog att många blev lite småbesvikna när jag träffade Daniel och Micke träffade Miriam. Vi gled ifrån varandra och under cirka 4 års tid pratade vi knappt med varandra. Men jag saknade Micke väldigt mycket under dessa år och trodde nog inte att vi skulle bli lika bra kompisar igen.. Det var först under sista året av mitt och Daniels förhållande som jag funderade mer och mer på om vi skulle träffas igen?
Men förra året så tog det slut i bådas förhållanden, och sen gick allting väldigt fort. Det var precis som att det var meningen att vi skulle bli tillsammans. Sen vi träffades nån vecka efter jag och Daniel gått isär så har vi i stort sett pratat med varann varje dag. Ibland i flera timmar. Ingen i vår närhet blev direkt förvånade och sa att "vi visste redan att ni skulle bli ihop, vi visste bara inte när".
Idag är jag sjukt glad att vi tog upp kontakten igen, vi har det sjukt bra tillsammans och jag känner verkligen att vi är menade för varandra. Nu kanske ni tycker jag är lite töntig, men Micke är verkligen min själsfrände och jag tror och hoppas att han är den jag ska spendera resten av mitt liv med. Han är verkligen världens finaste kille och jag litar på honom till 110%, det skadar dessutom inte att han har världens finaste leende. Kolla bara:
Bara älskar de där skrattgroparna!
Vi på Rhodos..
Vet inte hur jag ska tolka denna mening, som jag själv knåpat ihop. Men jag väljer att skriva om mitt kärleksliv.
Jag är ju tillsammans med Micke, sen snart ett år tillbaka. Vi har känt varandra i ungefär 10 år.
De första 5 åren av vår relation bestod av att vi var väldigt bra kompisar. Micke var även kär i mig i några utav dessa åren, men det blev aldrig vi. Även om det fanns tillfällen då det var nära.
Vi var alltid de som myste med varandra när vi träffades i kompisgänget och såg på film, och vi umgicks väldigt mycket med varandra. Jag har minnen av hur vi satt och pratade i telefon i flera timmar på kvällarna om allt och ingenting. Våra kompisar, föräldrar och andra nära trodde alltid att vi skulle bli ihop och tyckte att vi passade för varann perfekt. Tror nog att många blev lite småbesvikna när jag träffade Daniel och Micke träffade Miriam. Vi gled ifrån varandra och under cirka 4 års tid pratade vi knappt med varandra. Men jag saknade Micke väldigt mycket under dessa år och trodde nog inte att vi skulle bli lika bra kompisar igen.. Det var först under sista året av mitt och Daniels förhållande som jag funderade mer och mer på om vi skulle träffas igen?
Men förra året så tog det slut i bådas förhållanden, och sen gick allting väldigt fort. Det var precis som att det var meningen att vi skulle bli tillsammans. Sen vi träffades nån vecka efter jag och Daniel gått isär så har vi i stort sett pratat med varann varje dag. Ibland i flera timmar. Ingen i vår närhet blev direkt förvånade och sa att "vi visste redan att ni skulle bli ihop, vi visste bara inte när".
Idag är jag sjukt glad att vi tog upp kontakten igen, vi har det sjukt bra tillsammans och jag känner verkligen att vi är menade för varandra. Nu kanske ni tycker jag är lite töntig, men Micke är verkligen min själsfrände och jag tror och hoppas att han är den jag ska spendera resten av mitt liv med. Han är verkligen världens finaste kille och jag litar på honom till 110%, det skadar dessutom inte att han har världens finaste leende. Kolla bara:
Bara älskar de där skrattgroparna!
Vi på Rhodos..
Kommentarer
Postat av: Anna
Åååh! Så fin bild! Jag började själv le som ett fån när jag såg bilden :)
Trackback
